Jaguar XJ6 1968-1973
Källa: Wikipedia
Serie 1 av XJ lanserades i september 1968 under namnet XJ6 och ersatte därmed merparten av de fyra sedanmodeller som Jaguar saluförde. Namnet "XJ" kommer från bilens kodbeteckning under utvecklingen och står för Experimental Jaguar. Serie 1 av XJ var den sista Jaguarmodellen som företagets grundare, Sir William Lyons, deltog i utvecklingen av.
Bilen hade Jaguars berömda raka sexcylindriga XK-motor med antingen 2,8 eller 4,2 liters cylindervolym. Under näst sista modellåret, i juli 1972, lanserades XJ12 med den 5,3 liter stora V12-motorn som tidigare introducerats i E-type-modellen. Framifrån kan en XJ12 lätt identifieras på kylargrillen som enbart har vertikala ribbor i stället för övervägande horisontella och ett mindre antal vertikala ribbor, samt på det V-emblem som återfinns strax under Jaguar-logotypen i grillens ovankant. Det fanns två växellådor att välja på. En fyrväxlad manuell, som kunde beställas med elektrisk överväxel, och en trestegs automat.
Jaguar XJ6 Serie 2 1973-1979
Under 1973 fick XJ en mindre ansiktslyftning, framför allt bestående av en ny front där stötfångaren placerats högre för att möta krav från den amerikanska marknaden. Instrumentpanelen moderniserades också genom att raden med knappar på mittkonsollen styrdes upp och delvis flyttades till spakar bakom ratten. Den mindre 2,8-litersvarianten av XK-motorn var relativt svag och hade till följd av en del problem med exploderande kolvar fått rykte om sig att vara opålitlig. Den ersattes i april 1975 av en 3,4-litersutgåva, och 2,8-litersmotorn såldes bara i ett par hundra examplar på vissa exportmarknader. Från början erbjöds serie 2 med både kort och långt axelavstånd, men från och med 1974 års modell enbart med långt.
Jaguar XJ6 Serie 3 1979-1992
Nästa ansiktslyftning kom i och med serie 3 som introducerades 1979. Då fick bilen en större yttre uppfräschning signerad designhuset Pininfarina. Vid en snabb titt kan det vara svårt att se skillnad mot serie 2-bilarna, men faktum är att bara ett par karossplåtar är identiska med föregångaren. Taket var något smalare men i gengäld plattare och något högre för att ge bättre innerutrymmen. Sidorutorna gick högre upp och slutade längre ned så glasytorna blev större, och framrutan gjordes mindre välvd och fick nederkanten framflyttad för att ge en ökad lutning och därmed bättre luftmotstånd. Även bakrutan blev mindre välvd och fick den övre kanten bakåtflyttad för att ge bättre huvudutrymme för baksätespassagerarna. Slutligen togs de främre ventilationsrutorna bort för att minska vindbruset. Serie 3 tillverkades enbart med den långa hjulbasen.
Maskinellt fick 4,2-litersmotorn den bränsleinsprutning av typ Bosch L-Jetronic som introducerats året innan på USA-marknaden för att möta hårdare utsläppskrav. Serie 3-motorn hade också nya kolvar som medgav högre kompression och effekten ökade från 172 till 205 hkr. Den mindre 3,4-litersmotorn, som inte erbjöds på USA-marknaden, hade från början kvar sina dubbla förgasare frånSU. V12-motorn flyttades över i serie 3-karossen utan förändringar, men den fick 1981 en helt ny topp med hemisfäriska förbränningsrum som både höjde effekten och dramatiskt sänkte den tidigare hårt kritiserade bränsleförbrukningen. Denna motor betecknades H.E. för High Efficiency (hög effektivitet). Även om de sexcylindriga varianterna av serie 3 ersattes 1986 av nästa modell i serien, nykonstruerade XJ40, så levde de V12-bestyckade modellerna Jaguar XJ12 och Daimler Double Six kvar i serie 3-karossen till och med 1992.